27 maj 2016

Sluttampen och snart hemester!

Igår var det möte med handledaren för att gå igenom hur jag ligger till med uppsatsen och vad som kan ändras till det bättre.

Det första han sa: "Nu är den snart klar!"

Så skönt att slitet börjar betala av sig. Så idag ska jag sitta och i alla fall börja med de ändringar vi pratade om. Med lite tur (och skicklighet) är det bara nästa vecka som jag har kvar på den här terminen. Som det blir arbete i alla fall. Sen ska ju uppsatsen läsas av handledare och examinator innan den är helt godkänd. Men det är bara nästa vecka som jag behöver lägga ner minst 40 timmar på att färdigställa den.

Äntligen i mål känner jag. Fast att jag inte ens är i mål.... men jag börjar kunna se målsnöret och det är väldigt skönt.

Jag längtar efter mina två lediga veckor jag har i början av sommaren. Jag ska röra på mig, vara ute i skogen, äta gott och läsa skönlitterärt. Ska bli väldigt lyxigt och skönt med hemester (semestra hemma). Vem vill inte spendera ledig tid här? Ja, om man gillar stad och fart och fläkt så vill man nog inte vara här. Men kolla bara på bilderna nedan. Det är foton jag tagit på morgonpromenader eller kvällspromenader. Första hur skönt det kommer vara att packa i ordning en väska och bara kunna vara ute en hel dag i detta underbara!!!

Mälaren som skymtar bakom träden.

Att stå mitt i det här och bara lyssna på vinden är N-J-U-T-N-I-N-G!

Om man tar med sig kikare kan man kika på fåglar eller så har man tur och springer rakt in i dem.

När det är så stilla och tyst så känner jag andningen som blir normal och hur jag liksom "jordar", kommer ner till marken igen: stressen släpper.

Lite av vårens underbara tecken har jag hunnit med att se trots att jag mest suttit och skrivit på uppsats.







Blev alldeles lycklig när jag hittade lite kungsängsliljor. Så vackra blommor!





Sen sjukskrivningen för tre år sedan känner jag att mitt behov av naturen har förändrats. Jag har ett mycket större behov av att komma ut i skogen. Där kan jag andas och må bra. Jag mår även mycket bra av att vara vid vattnet, bara sitta och lyssna på vinden och vågskvalp. På något sätt ser jag naturen tydligare nu. Ser djuren och växterna och uppskattar de oerhört. Förundras över mäktigheten i deras skapelse. Jag kan krama träd i skogen, för att se hur stora de är. Det är häftigt när de är så stora så jag inte når runt. Då kan jag låta tankarna vandra och fundera på vad det här trädet kan ha sett under sina år.

Jag tror att den mindfulnes som jag gick på under min rehabilitering får sitt uttryck när jag kommer ut i skogen. Där kan jag se, känna, lukta och smaka och bara ta in hur mäktigt livet är.

Men nu; uppsatsen.

09 maj 2016

Inspiration - miljöombyte

Idag åker jag till Ljsuterö med en klasskompis för lite skrivartid. Tror det blir bra med ett miljöombyte som kanske väcker lite inspiration. Just nu har jag väldigt svårt att få något gjort. Jag har idéer, men får liksom inte ner dem. Det blir bra med att komma ut på landet utan mottagning och utan internet. Det blir bara jag och datorn och vännen att diskutera skrift med.

Ska bli så skönt faktiskt. Jag har ju i princip bara varit hemma några veckor nu och suttit och stirrat in i samma skärm dagarna i ända.

19 april 2016

Upp och ut ur kandidatbubblan

Ikväll var det inspirationskväll på skolan där två landsbygdsagronomer samt en av grundarna till "Glesbygdsgirls" föreläste om vad de gör och hur vägen dit sett ut.

Det var ett välkommet uppbrott från kandidatbubblan jag befinner mig i. Jag sitter ju mest bara på mitt rum med en hög med böcker och läser och skriver. Jag har inte tänkt på det så mycket, men när jag idag träffade andra människor blev det väldigt tydligt. Det var svårt att komma igång att prata, för det var så länge sen jag hörde min egen röst ordentligt. Men sen var det såklart mest bara roligt att vara på skolan och träffa folk och prata om livet i stort, lyssna på agronomer som är färdiga och vad de gör i sitt liv nu och såklart även prata om kandidaten. Det är helt galet vad alla går upp i uppsatsen.

Idag testade jag att börja morgonen med en långpromenad kl 06:30 för att se om jag klarade av plugget bättre och det gjorde jag faktiskt. Så ska försöka mig på samma rutin imorgon.




15 april 2016

På kandidatfronten intet nytt

Jag fortsätter verkligen pendla mellan hopp och förtvivlan. Jag känner att jag har mycket av det jag vill få ut i huvudet, men att faktiskt lyckas med att formulera det på ett begripligt sätt är faktiskt väldigt svårt.

Den här veckan har det gått väldigt långsamt. Det går liksom inte att få ut några bra meningar överhuvudtaget. Försöker trösta mig med att jag trots allt ligger rätt bra till, så det får vara så utan att jag behöver få någon panik.

Men mötet förra veckan gick bra och jag fick många bra tips och råd på vägen. Det handlar bara om att jag ska kunna sätta igång alla delarna. Frågan är var jag ska börja? Frågan är också hur jag ska disponera uppsatsen. Det behöver jag förvisso testa lite olika sätt på, men jag bör också ha en klar bild över hur det ska vara upplagt så blir det lättare att skriva vidare.

Det bästa med denna vecka är den skogspromenad jag tog i vårsolen i tisdags.






Men lite helg på det här så kanske det släpper. Behöver egentligen ha lite längre perioder av möjlig skrivtid, tror att det handlar om det till stor del.


07 april 2016

Pendlar mellan hopp och förtvivlan

Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas att skriva uppsats.

Att det skulle vara så som det är trodde jag faktiskt inte. Det är både värre och bättre än vad jag trodde.

Jag lyckas oftast med att lugna ner mig själv och se kandidatuppsatsen som en kurs där jag behöver lägga upp "jobbet" själv, som på de flesta av de kurser jag läst. Så jag planerar och genomför, oftast utan större problem.

Men den här veckan hade jag satt upp att jag faktiskt skulle skriva och testa de teorier jag funderar på. Detta på inrådan av min handledare.

Måndagen bestod av att verkligen läsa in mig på teorierna. Jag vågade inte närma mig datorn. På tisdagen sa jag till mig själv, då kör jag. Tisdagen kom och jag kände en smärre panik när jag satt med ett tomt dokument framför mig. Tomt är väl att ta i. Jag hade skrivit upp lite punkter veckan innan, men det kändes blankt, tomt. För att inte stirra iväg en hel dag började jag skriva om några av de begrepp jag tänkte använda och lite om bakgrund samt om den ort jag varit ute och gjort jo-jo fältarbete vid.

Det var tisdagen. Jag hade fortfarande inte börjat testa teorierna som jag ju faktiskt skulle göra den här veckan! Men jag kände att jag i alla fall hade kommit igång.

På onsdagen fortsatte jag och fastnade i en tät beskrivning av platsen. Jag ville förklara orten på ett annat sätt än bara rapa data. Till slut kom jag till teoridelen och då såg jag att det var dags att laga mat innan ungarna kom hem från mormor, som varit snäll och hämtat dem. På kvällen, när de var nattade satt jag och skrev ett par timmar. Äntligen kände jag att det började släppa!

Idag har jag suttit och skrivit och skrivit. Testat teorier och dragit på riktigt stora växlar. Ibland känt att, "Nä inte kan jag skriva så här?", men sen tänkt att det är ju bara ett utkast där jag testar och fortsatt med mina stora växlar.

Imorgon har jag möte med min handledare, som i eftermiddags fick mitt första utkast, som blev 17 sidor långt. Vi får se hur jag känner efter att jag pratat med honom. Han kanske tycker att det jag skrivit inte håller? The HORROR!!!

Å ena sidan känner jag att jag skrivit 17 sidor svammel och å andra sidan känner jag att jag skrivit mycket och en del av det är användbart, en hel del kan användas om det skrivs om och en liten del är bara att kasta. Så förhoppningsvis kommer min käre handledare känna något åt det hållet. Det är ju jobbigt om man har helt olika uppfattning om textens innehåll tänker jag.

Så det summerar rätt bra mitt uppsatsskrivande hitintills. Panik, sen kommer det igång och sen det konstanta dåliga självförtroendet. "Inte kan väl jag...." Men jo, jag kan visst. Det är bara att ta det en bit i taget.


16 februari 2016

Tillbaka?

Jag velar....
Jag är en velare i vissa lägen....

Jag har stängt ner vår facebooksida för det verkar lönlöst att ha den där när vi ändå aldrig uppdaterar.

Jag har ännu inte stängt ner vår instagram för jag tycker ändå om de bilder som finns där.

Jag funderar på om jag ska släcka ner bloggen helt.

Gör ingenting..

Sen känner jag att jag kanske ska börja skriva igen.

Så, som sagt velar.

När jag startade bloggen för en halv evighet sen hade jag helt andra tankar och idéer, men kärnan kvarstår ju. Det känns bara som att det runnit mycket vatten under broarna och jag vet inte vad jag vill berätta om här.

Kanske vill jag berätta mer om mitt liv som student och mamma? Men det blir inte så roligt just nu, för det är dags för mig att skriva uppsats och jag vill inte skriva om det här direkt..det ska ju ner i en uppsats.

Kanske vill jag berätta mer om mina drömmar om framtiden på ett personligt plan med ett lågenergihus på landet med ett arbete som är flexibelt och utvecklande. Hmm, ja men nu var det ju berättat. Går det att berätta så mycket mer om drömmarna när de inte är speciellt nära i min framtid? Ja, kanske det. Jag kan kanske berätta om hur vi försöker spara och vad vi gör för att hålla våra kostnader nere?

Kanske ska jag berätta mer om mitt driv till att odla i kollektiv för att lära mig saker? Men vi har ju en egen hemsida och blogg, så det kanske platsar bättre där egentligen? Eller så kanske det går att skriva på båda ställena? Eller så kan jag i den här bloggen berätta om hur jag försöker ta hand om maten. Hur förvarar vi allt, vad lagar vi för mat av det vi skördat?

Grönsaker som till slut tas om hand efter att ha bott i förråd och balkong i en evighet. Detta är taget i november.
Kanske ska jag bara berätta om hur jag försöker lära mig och hur jag försöker förändra mitt liv till att vara mer hållbart? Hmm, ja.... det var ju lite därför jag startade den här bloggen för från första början!!


Är jag tillbaka? Är vi tillbaka? Har jag ork? Har vi ork? Ingen aning.

Jag är fortfarande fast i rundgång. Men kanske skulle det vara skönt att skriva av sig någonstans där det inte ska vara akademiskt, men inte heller som en personlig dagbok?




02 maj 2015

Gula revolutionen

På en föreläsning på min livsmedelskurs hörde jag talas om begreppet gula revolutionen. Det avser tiden när vi började mata våra djur med korn, majs, havre, vete (gult med andra ord) istället för grönt gräs. Förr fanns det inte i någons medvetande att mata djuren med maten vi odlade, men i och med effektiviseringen i lantbruket så blev det möjligt.

Föreläsaren menade på att vi i och med detta ger för mycket energi i djuren och även i oss. Vi får en felaktig fettsammansättning och att det var efter detta som välfärdssjukdomarna har tagit plats i vår del av världen.

Hen menade att det skulle vara intressant att räkna på vad matproduktion kostar om man räknar i sjukhuskostnaderna som faktiskt är ett faktum pga att vi äter fel.

Intressant är att dra en parallell till fiske. Förr fiskade vi endast från havet, men nu när det börjar bli brist på fisk har det blivit en fiskeindustri på samma sätt som med köttindustrin. Nu odlas fisk i "påsar" i havet eller i bassänger på land och matas med foder som producenten väljer efter pris. 


01 maj 2015

Omega 3 och 6


Det har varit grymt spännande att läsa livsmedelsproduktion faktiskt. På föreläsningarna är det alltid nåt som föreläsaren säger i förbifarten som jag antecknar ner frenetiskt. i onsdags skrev jag omtenta, då jag missade med en poäng sist. Jag hoppas jag klarar det denna gång, då ämnet som sagt varit galet intressant.

En spännande föreläsning under vårterminen var om fisk och diskussionen om fettsyrorna omega 3 och 6. Den generella diskussionen handlade om att smältningsgraden för dessa fetter som ju behöver klara kyla ner till 4 grader Celsius. Det som sades i förbifarten av föreläsaren var något jag la på minnet:
Omega 3 motverkar inflammation, medan omega 6 ger inflammation om den tas i för hög mängd i relation till omega 3. Både omega 3 och 6 är aktiva fetter med mängder av funktioner som även kan skapa obalanser. Det är mycket färdigmat som är full av omega 6, så därför menade föreläsaren att det var bra att dra ner på sin konsumtion av majs-, solros- och palmolja. Dessa innehåller med andra ord omega 6 och kommer vara de som ger en obalans och inflammation i kroppen.

Bildkälla



08 april 2015

Landsbygden i media

I Uppdrag granskning här om månaden handlade det om den döende landsbygden. Avsnittet heter "Att leva och dö i Grums". Jag såg på avsnittet igår och det är såklart fruktansvärt att så många mår dåligt, men jag blir också tokig på hur man väljer att framställa landsbygden och särskilt Grums.

När man sedan tycker att man ska ställa någon till svars tar man in landsbygdsministern, Sven Erik Bucht. Hans svar på problemet är att det ska vara en bredbandssatsning. Nu vet jag inte hur man valt att klippa programmet, men det känns som en konstig lösning för självmord och drogproblematik. Ska blir spännande att se vad Bucht kommer säga mer i media och vad min åsikt om hans arbete kommer vara. Landsbygdsministern är på många sätt den minister jag kommer i mest kontakt med i och med min utbildning.

I Östnytt  för ett par veckor sedan, pratas det om att landsbygden dör, men i nästa mening diskuteras det istället hur landsbygden "roffar" åt sig Leader-pengar.

I Dalademokraten skriver Erik Westholm om hur landsbygden, i detta fallet Säter i dalarna skildras i Sveriges Radios program God Morgon Världen.

Hur skildras landsbygden i media egentligen? Hur skiljer det sig om det är i en dokusåpa, film eller artikel? Det tål att funderas på. Vi kan även här cementera roller och skapa en vi och dem känsla på flera olika sätt, varav språket är ett effektivt sätt.


07 april 2015

Landsbygdsuppror i Uppsala

I fredags var det landsbygdsuppror på många orter i Sverige. Jag och barnen tog vägen förbi Ikea i Uppsala där mötesplatsen var. Bilder från fredagen kan ni se i ekovaltlivs instagram-flöde till höger här på sidan.

Det var spännande att åka på det med barnen. Äldsta barnet kan läsa och frågorna efter att ha läst på plakaten var många:

- Mamma,vad är uppror?
- Mamma, vad är landsbygd?
- Mamma, vad betyder urbanisering?
  Yngsta barnet kan inte läsa ännu, men beundra traktorer gick bra. Den ena traktorn var finare än den andre. Men att fråga om en provsittning var det inte läge för denna dag. Det räckte gott och väl med att beundra lite på håll.

Efter att ha varit där en dryg timme blev barnen rastlösa och vi åkte till vännerna där de skulle sova över. När jag sen åkte hem mötte jag kortegen av traktorer på Kungsgatan i Uppsala. Jag fick rysningar i kroppen. Det är en speciell känsla ändå, att lantbrukarna börjar få nog och organiserar som ett nytt bondeuppror i modern tappning. För tanken med det här upproret är ju att synliggöra lantbrukarna, att skapa en dialog. Det är även spännande i hur fritt det är organiserat. En mötesplats och tips på vad banderollerna ska säga. Sen var det upp till var och en och varje ort att själva organisera upp det hela. Frihet under ansvar, ett ansvar man får värdera själv på ett sätt.

Är ni intresserade kan ni läsa mer om det via dessa länkar:
Från SVT
Från Sveriges Radio
Från ATL